Får jag må bra - bara så?

En text vill komma igenom. Om Jante. 

Jag har ett komplicerat förhållande till Jante.

Jag undrar ibland om även inspiration och ljus går under kategorin Jante. Att när du lyssnar till din själ och gör stora förändringar – hamnar du under Jantelagens tunga täcke. Eller när en människa uttrycker sin genuina glädje över livet – triggar det Jante?

Jag minns att jag alltid var tvungen att lägga till ett diplomatiskt ”och jag förstår med ödmjukhet att alla inte mår bra under sin graviditet” när jag berättade att mina två graviditeter var en gudomlig upplevelse och att jag mådde väldigt bra. Självklart var min empati sann – men varför fick jag inte bara säga:  Jag mår strålande! Vem hotar jag?

När jag var med i en podd berättade jag om min livslust. Att jag lyssnar på min intuition. Väljer glädje. Kärlek. Själens röst. Jag nämnde inte min trasiga barndom. Inte våldet. Inte de 40 år jag lagt på läkning. Jag pratade helt enkelt mer om ljuset, än om mörkret. Efteråt kände jag mig lite förvirrad och en olustig känsla tog plats.. hade jag varit för ”ytlig”? 

Och då slog det mig att även jag värderade mig själv utifrån jantelagens perspektiv. För Jante kräver inte bara att du ska tona ner ditt ljus – du ska också ha lidit nog för att få känna glädje. Och helst visa upp det. Visa dina sår. Annars provocerar det.

Visserligen blir det ofta en vacker och inspirerande historia när vi öppnar upp och berättar om både ljus och mörker - men jag kan inte undkomma att jag kände ett skav av jante efter att podden spelats in. Kanske var det min egna kritiska röst. Kanske samhällets. 

Vi får inte lysa för starkt. Inte vara för mycket, för kraftfulla, för vackra, för givmilda, för goda, för fria. Och om vi är det – ska vi dölja det. Inte visa, inte tala om det alls.

Att i vårt samhälle säga: Jag mår bra! kan provocera vem som helst. Och det får mig att undra: Är inte Jante en svensk epidemi av förtryck, obearbetat mörker och projicering?

Får jag inte må bra – för att andra mår dåligt?

Jösses, vilket dysfunktionellt mönster. Vill du må bra? Vill du lysa starkt? Gör det gärna – men i det fördolda.

Nope. Kära Jante – du når mig inte längre.

Empati, kärlek och medkänsla – absolut, alltid och förevigat. Men att förtrycka andra människors utveckling och glädje – det vibrerar på en helt annan frekvens.

Varje själ har rätt att lysa – i sin egen takt. Utan att dämpa sig själv för att passa in.

Känner du igen dig i det här? 🩷

Stor Kram Sofia